Minskar sortval och svampbekämpning risken för toxiner?

Vissa prover visade höga nivåer av T-2 toxiner vilka är väldigt giftiga för fjäderfä som vid intag kan skada vävnaderna i munnen. Många av halmproverna innehöll också höga nivåer av så kallade Fusarium-metaboliter vilka förekommer i samband med DON, etc. Dessa metaboliter kan öka den negativa effekten av mykotoxiner i grisar. Man fann totalt mellan 14 till 27 skilda toxiner i dessa halmprover. Dessutom fanns det maskerade toxiner, knutna till socker, som inte kan upptäckas med traditionella analysmetoder – växten hade helt enkelt bundit in toxinet i sin egen struktur för att skydda sig själv.

Reducerad svampbekämpning kan ge ökad risk

Varför var det mykotoxiner i halmen? Ja, en möjlig anledning till de anmärkningsvärda nivåerna är att man använt mindre svampbekämpning i spannmålsodlingen. 2018 var ju väldigt torrt och fint väder – men det är alltså ingen garanti att man får toxinfri halm. Andra gynnsamma lägen för mykotoxiner att utvecklas är hur väderleken under blomningen utvecklar sig. Är det blött och kallt stressas fusariesvamparna, och då är det högre risk för att de bildar toxin. Plöjningsfri odling, dålig växtföljd och besprutning vid fel tidpunkt är andra riskfaktorer. Det behövs väldigt lite mögel för att det ska bildas toxin.

Men det kan också vara sortbestämt. För att förebygga kan det därför vara idé att välja sorter som är dokumenterat friska och motståndskraftiga.

Lärdomen som man alltså kan dra är att man bör vara vaksam inte bara när det gäller spannmålen, utan även halmen. Har man problem i sin besättning och man har svårt att identifiera var problemen härstammar från, bör man göra analys på sin halm. Kanske ska man göra analys oavsett?