Joakim och Malin har hittat en vacker nisch för sin verksamhet. Tulpanlöksodling där även självplock under högsäsong ingår. Ett populärt utflyktsmål för många på Österlen.
Hör kalkon och tulpan ihop? Det gör nu. Det har gått 10 år sedan Tidningens redaktör var på Luna gård i Lunnarp strax utanför Tomelilla. Då hade Joakim Svensson precis köpt in sig i styvpappan Everts lantbruk, där det redan då föddes upp kalkoner till Ingelsta Kalkon. Sedan dess har mycket hänt. Inte bara med kalkonuppfödningen.
När Joakim och hans sambo Malin Nilsson tog över gården 2014 började arbetet med att skapa en riktigt professionell verksamhet, med ett helhetstänk kring varje detalj. Det var mycket som de ville göra. Ventilationen byggdes om i stallarna och man minskade elförbrukningen med 25 procent. Dessutom investerade man i en större och mer effektiv flispanna, som kunde försörja hela gården, och mer därtill. Därmed slapp man oljeförbrukningen. Det var rena praktikaliteter. Men det fanns andra tankar om hur man kunde bredda verksamheten på gården. Men vi återkommer till det.
Kalkonuppfödningen har fortsatt, men med en något högre intensitet än då de började. De får dagsgamla fåglar hit som väger cirka 60 gram och när de efter cirka 18-19 veckor hämtas och körs till slakteriet väger de mellan 18-19 kg.
– Kalkonuppfödning är ungefär 2 ½ gång så mycket jobb som kycklinguppfödning, menar Joakim. Det är större fåglar, mäktiga – och precis som kycklingar är de känsliga, påverkas av allt och ingenting – fukt, ljud, temperatur. Men själva uppfödningen liknar mer smågrisuppfödning.
De fortsätter att satsa på basen i deras verksamhet. Just nu är de i färd med att bygga ytterligare ett stall. Målet är att leverera 45 000 kalkoner per år, jämfört med dagens 35 000.
– Idag har vi 8 veckors omgångar, säger Malin Nilsson. Vi ska ner till 6 veckors omgångar när det nya stallet står klart.
Det nya stallet blir något annat än de som står där idag.
– Vi har lärt oss vissa saker med åren, och försöker nu bygga något som vi kan trivas med ordentligt, menar Joakim. Som kan förenkla den återkommande proceduren. Under de år vi varit här har vi byggt om och ändrat varje år. Det ska bli skönt att slippa det ständiga skruvandet i det nya.
– Luft- och värmesystem kommer att vara annorlunda och passa en modern produktion som vår, fortsätter han. Troligen kommer vi även att börja köra färdigfoder i det nya stallet.
Vill fortsätta att utveckla gården
Både Malin och Joakim tycker fortfarande att det är en spännande produktion, och de gillar djurhållningen – och vill gärna fortsätta att utveckla den. Det är viktigt för dem att leverera kvalitet. Men de kände att de ville ta ytterligare ett steg, utanför kalkonerna, för att utnyttja gårdens potential.
– Malin har jobbat på en kogård tidigare, men med det nya projektet som vi körde igång på riktigt 2015, och genom att vi utökar vår kalkonproduktion, kommer hon att jobba fullt ut hemma. Det känns spännande.
Det nya projektet, ja. Att ha fler än ett ben i sitt företagande är inget självändamål, men det är nog något som entreprenörer mer än en gång tänker på – inte minst den dagen det är kris i den aktuella branschen. För Joakim och Malin har dock mer varit själva drivkraften att göra något nytt, att grotta ner sig och utreda vad som skulle kunna vara en möjlig sysselsättning att brädda sin verksamhet med.
– För mig handlar det om att se hur den här marken vi har lyckats förskansa oss går att utnyttja på bästa sätt, säger Joakim. Vad kan vi utnyttja den grusiga, sandiga marken runt gården?
– När jag började fundera på det här – efter att jag tagit över gården fullt ut 2014 – var jag inne på att vi skulle odla äpple, berättar Joakim. Men den odlingen förändrade sig så fort och jag insåg snart att om vi skulle satsa på det så skulle snart marken inte räcka till – och inte vi heller.
Han funderade även på någon typ av specialodling. Men grönsaker kändes inte heller rätt. Då började Malin och Joakim som av en händelse att prata om tulpaner. Och då klack det till. Tulpaner är något som får kosta. Det är något som folk vill betala för. När de började kolla upp hur det låg till med detta öppnade sig plötsligt en nisch.
På Luna gård har Joakim och Malin en fin och framåtriktad kalkonproduktion, där man just nu planerar för nytt stallbygge. Johan Hagstedt, som är fjäderfäsäljare i Svenska Foder, hjälper till att hitta bästa möjliga upplägg.
Den enda tulpanlöksodlingen i Sverige
– I Sverige säljer vi 160 miljoner tulpaner mellan jul och påsk, berättar Joakim. Merparten av dessa är odlade i Sverige, men med importerade lökar – alltså producerade på ett sätt som inte lever upp till det svenska regelverket.
– Ingen inhemsk produktion av lökar alltså, fortsätter han. Varför då? Den frågan blev startskottet för oss att börja undersöka denna typ av produktion. Vi hade turen att få fin kontakt med en dansk odlare.
– Han följde med oss ut och letade och tipsade om vilka maskiner vi behövde, fyller Malin i. Och dessutom kom han över och hjälpte oss komma igång. Ovärderlig hjälp för oss som nybörjare.
Hösten 2015 planterades tulpanlökar på 1000 kvm, som gav ca 45 000 blommor. Paret sålde all lök men bara en bråkdel av blommorna. De insåg att det inte var lätt, men att det var en nisch de kunde utveckla. Det gav blodad tand och Österlen Tulpaner bildades.
Tulpanlöksodlingen på Luna gård är alltså den enda i Sverige. Den passar bra in i arbetsgången på gården menar Joakim och Malin. Även om det innebär att det inte bli någon ledighet att tala om, för de båda, och även om det krockar ibland med allt annat. Men det är samtidigt något de gör tillsammans, de bygger ihop.
– I oktober sätts lökarna, det blommar efter vårbruket, när de blommat 10 dagar, klipper vi ner dem, berättar Malin. Det är efter blomningen som tulpanen samlar kraft till nästa år och förökar sig – det vill säga det bildas mindre sidolökar runt den ursprungliga löken. Det är dessa lökar vi vill åt. Löken tas upp och sorteras. De dåliga sorteras bort.
Tulpanerna är en verksamhet de tror mycket på. Idag har de utökat odlingen med ett självplocksfält med tulpaner. Dessutom har denna odling utökats med Gladiolus, liljor, dahlior, pioner och solrosor. Men tulpanodlingen är fortfarande är själva basen för verksamheten.
– Även om det är mycket jobb, och ständig uppmärksamhet, så blir man lycklig när man kommer ut och ser ett fält med tulpaner, säger Malin. Det är vackert. Och det betyder mycket.
– Malin brukar skämta om att jag aldrig kommit hem med en bukett blommor till henne – istället fick hon en hel odling, skrattar Joakim.
