Ditte Clausen, Dekalb. Skandinavisk raps, November 2018.
Det råder inget tvivel om att många europeiska lantbrukare kommer att blicka svartsjukt mot Skandinavien om de jämför våra nordiska rapsfält med sina egna.
Torkan som lyckligtvis avslutades i tid hos oss i Skandinavien så att vi fick möjlighet att etablera vår höstraps under bra förhållanden, fortsatte mycket längre i Syd- och Västeuropa.
Stora rapsnationer som Tyskland och Frankrike har etablerat en betydligt mindre rapsareal och de marker som har etablerats har ofta en grott ojämnt och långsamt på grund av torkan.I Frankrike där höstbevattning är tillåten, har man i flera fall använt 60 mm vatten för att få rapsfröet att växa upp och få 4-5 blad före vintern.
Även England har varit hårt drabbat av torkan. Den annars goda och mycket lerhaltiga jorden behöver stora mängder nederbörd för att jorden ska bli mjuk nog så att den kan förse rapsplantan tillräckligt så att den kan gro. Härnäst har problemen med den resistenta rapsjordloppan inte varit mindre när rapsen nästan inte gror på grund av vattenbrist.
Vattenbrist är inte heller ett okänt begrepp för oss i Skandinavien. Det upplevde vi inte minst i somras. Våra goda förhållanden för en rimligt tidig etablering av rapsen och den kraftiga hösttillväxten är a och o för vårt potentiella rapsutbyte nästa sommar – inte minst om vi återigen skulle få perioder med för lite nederbörd.
Både svenska och utländska försök har visat betydliga skillnader i rotutveckling med bara med några veckors skillnad i etableringstidpunkt.
Inte minst rot/topp-förhållandet ser ut att ändra sig markant från tidig till sen sådd. Det bekräftar tydligt att vi själv vid relativt sen sådd ändå kan få en någorlunda kraftig biomassa ovan mark, nästan i storlek med det tidigt sådda. Vad vi inte kan se, är att roten kanske bara är en tredjedel.
Engelsk höstraps på väg att hämta sig efter kraftiga angrepp av rapsjordloppan, november 2018. Bild från Storbritannien)
Engelska ADAS har försiktigt testat att sätta tal på hur mycket frö en rapsplanta kan producera per mm vatten. 26 kg frö och tillhörande skidor kan rapsen vid 100 % utnyttjande skapa på 1 mm vatten. Det betyder också att vi lyfter vår utbytespotential med mellan ca. 250–500 kg frö, beroende på jordtyp, varje gång vi kan få rapsens rötter bara 10 cm djupare ner i jorden tillräckligt tätt.
Med tanke på detta har vi just nu en fantastisk potential i vår nordiska höstraps. Nu skall vi bara få den genom vintern och göra en förnuftig kvävestrategi för våren, då man gott kan tillåta sig vara optimistisk kring skördepotentialen. Men självfallet också vara medveten om att rapsen redan från hösten har upptagit stora mängder kväve.
Vi har i våra många praktiska försök i Danmark och Sverige vägt biomassan ovan mark på 1 m2 med värden från 2.0–3.5 kg före vintern, inte minst de snabbt växande sorterna som DK Exclaim har varit flitig.
Det finns flera modeller på hur man omsätter biomassa till kväveupptag, men om vi tar den tyska, som vi har sett hänger ihop bra med Danmark och Sverige, så kan vi gång med 45 (10% torrsubstans, 4,5 N i ts). Till exempel 3 x 45 = 135 kg N upptag i biomassa över mark. Vår kraftiga hösttillväxt bör ingå i den gödslingsstrategi som görs för våren, inte minst för att undvika liggsäd.
Nästa kritiska period blir nog vid blomningen, då man återigen måste ha fokus på bomullsmögel, blågrå rapsvivel och skidgallmygga som gäckat oss i Skandinavien under många år. Till slut blir det förhoppningsvis bara att vänta på att rapsen tar upp de sista mm vatten ur jorden och utnyttjar den genetiska drösningsresistensen i DK EX-sorterna, så att vi får den fulla potentialen i tanken.
Data: Klaus Spieling et.al 2017
Rot/topp-förhållande ca.25 %. Mark 2018
