Såteknik
Insåningsteknik avgörs främst av jordart, men även förutsättningar gällande vattentillgång vid tidpunkten för insådd. Placering av vallfröet är ytterst viktigt speciellt då det skiljer mycket i fröstorlek mellan olika vallarter. Småfröiga arter måste sås grunt medan storfröiga arter kan sås djupare. Arten med minst fröstorlek styr sådjupet för hela vallfröblandningen.
Olika typer av insåningsteknik har sina för och nackdelar. Nedan beskrivs de vanligast förekommande:
Traditionellt har insådden skett med konventionella såmaskiner vid separata körningar eller med en monterad frölåda.
SEPARAT KÖRNING: Vid separata körningar görs insådd genom att radså vallfrö och insåningsgröda separat. Ofta väljs olika körriktningar vid de separata sådderna för att säkerställa att billarna inte går i samma rader och lägger vallfröet för djupt. Vi har även fördelen att insåningsgrödan skuggar insådden mindre vid sådd i olika körriktningar jämfört med samma riktning. Nackdelen med denna teknik är att den blir något mer kostsam än om man kan göra allt i en körning. Men såtekniken ger en mycket säker etablering.
FRÖLÅDA: Har man en frölåda monterad på såmaskinen så räcker det med en överfart vid sådden. Säkerställ att vallfröet släpps efter såbillarna på såmaskinen. Med en frölåda som släpper vallfröet framför såbillarna kan det uppstå problem med att fröet hamnar för djupt. Var uppmärksam på att efterharven inte myllar vallfröet för djupt. Beroende på maskin och precision som man önskar uppnå finns alternativ med hydrauliskt, mekaniskt, elektriskt eller pneumatisk utmatning.
Frölådan kan monteras på diverse andra bearbetande redskap eller vältar. Monterad på en vält så krävs det oftast god markfukt då fröet endast trycks ner i marken av välten alternativt läggs uppe på marken efter välten. Monterad på annat bearbetande redskap måste det säkerställas att man får en bra fröplacering.
CENTRIFUGALSPRIDNING: Centrifugalspridning kan ofta ses som ett billigt alternativ för att etablera vallen. Men svårigheten med tekniken är att vi har vallfröer i en blandning med olika storlekar på fröna. Det gör att spridningsbilden påverkas av såväl tusenkornvikt och fröets form såväl som vindkänsligheten och kalibrering av utsädesmängden.
På skorpkänsliga jordar skall man undvika återpackning och säkerställa en grund placering av fröet. På lerjordar och torkkänsliga jordar skall man undvika att placera fröet för ytligt.
Grundregler för gödsling av blandvallar
Vallavkastning avgörs främst av Kväve, kalium och svavel.
KVÄVE: Kvävetillförsel till blandvallen styr baljväxtandelen och kan därför användas för att påverka vallen klöverandel. En grov tumregel Yara rekommenderar är att minska 1 kg N för varje 1 % baljväxt jmf ren gräsvall. Kväve måste tillföras under säsongen till flera delskörda.
KALIUM: Även kalium är ett näringsämne som kräver en kontinuerlig gödsling under växtsäsongen. Vallar för bort mycket kalium under en växtsäsong och därför kan behovet vara högt av tillförsel. Vid låga behov, <60 kg, lägg till återväxten. Om det krävs mer läggs det med fördel till första skörden. Tänk på att kalium lyxkonsumeras och sänker kalcium och magnesiumhalten i fodret och att man därför måste hålla koll på markkarteringen och K/Mg då dessa näringsämnen konkurrerar med varandra.
Ett bra tips är att titta på vallfoderanalysen. Om kalium ligger under 20 g K/ kg ts så tyder det på en kaliumbrist. Om det istället är över 30 kg K/ kg ts så finns det ett överskott av Kalium. Äldre vallar kan med fördel gödslas med kalium efter sista skörd för att förbättra övervintring.
SVAVEL: Svavel är viktigt för vallen och man ska satsa på att svavelgödsel till 1:a skörd då man sett att det ger högst merskörd. Svavel lyxkonsumeras inte av vallen. Grovt räknat kan man räkna med att man skall tillföra minst 1/8 av tillfört kväve i form av svavel. Stallgödsel kan innehålla mycket svavel men växttillgängligheten är ofta låg vilket gör att man inte kan räkna med att det alltid kommer räcka för att tillgodo se vallen tillräckligt med svavel. Fosfor är generellt lågprioriterad i vallen. Här gäller det istället att räkna med att växtföljden får tillräckligt med fosfor och anpassa gödslingen därefter.
