Stall UCAS handlar om hängivenhet och om att se både mänska och häst. Vi får träffa Anette Christensson, som utvecklat sitt eget stall efter att ha arbetat på många olika ridskolor. Här får vi framförallt höra hur hon närmat sig hästen, och hur livet har bildat sig kring detta djur.
För att inte komma från en djurfamilj, kalla sig själv ”fegis” och inte vara särskilt försigkommen som barn, så är det rätt otroligt hur Anette Christensson ändå blev så fullkomligt besatt av hästar, och faktiskt kom att ägna ett yrkesliv åt det. Att det blev just hästar hon skulle arbeta professionellt med från 15 års ålder. Eller otroligt? Är det inte precis en liknande historia som mänskor som arbetar med hästar brukar berätta? Detaljerna skiljer sig åt. Men annars. Hårt arbete. Långa dagar. Liknande sysslor. Kontinuitet. Sällan lämnar man stallet, paddocken, ridhuset, hagarna. Ändå kan dessa ”hästmänskor” inte tänka sig något annat. Inte sällan talar de om relationen med hästen, djuret. Den där ordlösa kommunikationen som är svår att fånga i ord. Det där som bara finns där. Som man uppoffrar sig för. Vad är det som gör att man hamnar där?
Anette Christensson har lång erfarenhet av utbildning och tävling av hästar. Hon är utbildad ridlärare och har placeringar och vinster upp till och med internationell Grand-Prix hon var bland annat uttagen som reserv till VM i Kentucky 2010. Hon har tränat regelbundet för den tyske dressyrtränaren Jürgen Koschel.
Stort ansvar tidigt
–Jag fick väldigt tidigt ta ansvar för mitt eget ridande, och från 13 års ålder höll jag lektioner för andra, berättar Anette. Ansvaret fick mig att växa. Och när jag gick ut högstadiet, började jag arbeta på ridskolan. Det fanns inget annat.
–Efter att jag utbildat mig till ridlärare, gått igenom alla tre nivåer och blivit auktoriserad ridlärare fick jag jobb på en ridskola i Nybro. Här fanns en ridskolechef, Eva Karin Oskarsson, som var mycket bra. Hon lärde mig mycket om hur man skapar struktur, förutsättningar och resultat. Det tog jag med mig sen när jag blev ridskolechef i Lidköping.
Visste vad hon ville
Ridskolechef blev hon bara 21 år gammal. Hennes motivation var oförblommerad. Hon hade arbetat länge nog med hästar: hon hade betraktat, utbildat sig, funderat kring ridskolefrågor och ridning, så länge, så det verkar inte ha funnits ett spår av tvivel att hon skulle vara för ung för jobbet.
–Jag visste vad jag ville, säger hon. Jag förstod ridskolekulturen. Jag hade varit en ridskoletjej själv och hade sett och upplevt vad som fungerade, vad som saknades – och jag hade tänkt till på hur man skulle kunna utveckla det.
Ta till vara drivet
–De här ungarna som alltid är i stallet har ett sånt otroligt sug efter att få lära sig mer. Det måste man ta tillvara. Stimulera. Då måste man bygga en struktur där det kan bli möjligt. Olika grupper, vissa får ta mer ansvar, precis som jag fick: leda nybörjare osv. Tävla ihop, se hur det går till. Jag jobbade hårt med att köpa in hästar som verkligen var användbara, var väldigt noga med kvaliteten. För det är detta som kan lyfta även ryttarna.
Ett sådant arbete fördjupar självklart kunskapen om hästen, hästens behov och mänskors behov tillsammans med hästen. Anette menar att få utbilda andra också ger en perspektiv på det man själv gör. Det är som en pågående dialog med sig själv i att utbilda andra ryttare och hästar. En viktig sådan dialog är arbetet med Matilda Löfberg. Matilda arbetar tillsammans med Anette på Stall UCAS. Hon sköter all inridning och tävling av de yngre hästarna och tar även emot hästar för utbildning inom hoppning. Hon utbildar hästar upp till och med hoppning 1.45. Julia utbildar upp till Intermediere i dressyr.
Få syn på sin egen ritt
–Att jag får följa dessa unga ryttares väg är en viktig del av min verksamhet – både för mig själv som ryttare, och som pedagog.
Men då och då måste man också få andra ögon på sin egen ritt. Få syn på detaljer som man kan förbättra, för att höja sin egen nivå. Anette har tränat regelbundet för den tyske dressyrtränaren Jürgen Koschel. En annan erfarenhet som Anette tagit med sig för livet är att ha tränat för Kyra Kyrklund. De 10 dagarna i början på 90-talet hos Kyra Kyrklund förändrade mycket av Anettes tänkande kring träning och ridning.
–Kyra bryter ner arbetet med hästen så att det inte blir så komplicerat. Hon förenklar komplexiteten för att kunna få syn på vad vi faktiskt kan arbeta med. Varje del med hästen görs tydlig. Det har hängt med mig in i både min egen träning och min träning av andra. Vad gör hästen, varför gör den som den gör, hur får vi den att vilja göra det vi vill att den ska göra? Då måste man börja med en sak i taget och inte försöka förändra allt på en gång – för då kommer det att garanterat låsa sig.
Kyra Kyrklund och samspelet med hästen
Den som hört och sett Kyra Kyrklund göra clinics vet att det handlar om att våga göra fel, våga lyssna till vad en häst faktiskt säger om en själv och hur man själv reagerar. Och hur det kan hjälpa en även i samspel med andra hästar.
–Att förbättra sin ridning handlar lika mycket om självkännedom, som om hästkännedom, säger Anette.
Samspelet. Känna sig själv genom hästen. Att mötas i hästen. Det återkommer när vi pratar om detta det viktigaste i livet. Samspelet mellan mänska och djur. Som är oändligt, på sätt och vis, aldrig färdigt, aldrig klart. Alltid rörligt, förbättringsbart. Men där man sakta, sakta, via många långa timmar, finner en gemensam puls, ett sätt att vara tillsammans.
Från att ha arbetat som lärare för olika ridhus, är hon idag sin egen med Stall UCAS där hon alltså bedriver tävlingsverksamhet, utbildning och uppstallning. Hon letar också unga hästar med potential.
–Det är kul med unga hästar, eftersom det finns en nyfikenhet i hur bra de kan bli, vad de kan åstadkomma, om man utbildar dem.
“De här ungarna som alltid är i stallet har ett sånt otroligt sug efter att få lära sig mer. Det måste man ta tillvara. Stimulera. Då måste man bygga en struktur där det kan bli möjligt.”
Flera av Anettes hästar står som modeller på Hippos nya förpackningar.
Utmana sig själv
–Min träningsfilosofi handlar om att hästen också ska få ut något av träningen. Man ska utmana hästen, men pressar man för mycket, drar den sig undan, och då tar man steg tillbaka i utvecklingen. Det gäller att känna av den gränsen och flytta fram svårighetsgraden successivt, så att hästen får känna att den lyckas.
Det råd Anette har till unga mänskor som vill jobba med hästar är att söka sig till naturbruksgymnasium eller hästgymnasium och söka praktikplatser hos duktiga ryttare. Utmana sig själv, upptäcka vad jobbet innebär.
–Man kan ha stor nytta av att se hur duktiga ryttare gör för att själv kunna bli en bra ryttare, säger hon.
Egentligen var inte min fråga: hur man blir en duktig ryttare? Men jag tänker: Få är kallade att bli stjärnskott. Få har möjligheterna att få kämpa på den översta nivån om de magnifika prestationerna i de viktiga tävlingarna. Få har kapitalet. Det finns många duktiga ryttare, men långt ifrån alla får en lyckoträff med en häst. Istället tänker jag på alla de där som faktiskt lägger all sin lediga tid på hästarna, trots att de inte får de stora framgångarna. Trots att de inte når de högsta nivåerna.
Stall UCAS är beläget cirka 5 kilometer ifrån Lidköpings centrum mot Skara på gården Apelskog.
Gården består av totalt ca 16 ha betesmarker för de 22 hästarna och 3 grushagar. Både ridhus och uteridbanor med fibersand. Det finns även skrittmaskin och longervolt. För den som föredrar att rida utomhus finns det ca 2 km ridvägar runt anläggningen.
Stråfodret odlar de själva på gården. I övrigt utfodrar UCAS med HippoProtein Alfa, HippoTop Musli, HippoTop Slobber Mash.
Men även det har Anette svar på:
–När du provat på att jobba hos de duktiga ryttarna, förstår du att det är lika för dem som det är för dig. Oavsett nivå. Frågan som de ställer sig, måste du också ställa dig: kan du göra samma sak 7 dagar i veckan. Kan du tänka dig det, då kan du arbeta med hästar. Det är helheten man lär sig, att se alla delar när man håller på med hästar.
En passion som aldrig slutat
Det blev en livsstil för Anette, livet med häst. Från 11 års ålder, då passionen slog till. Passionen har inte släppt. När det blir så är det bra om man har en partner som förstår den besattheten. Som förstår arbetet. Som förstår att varje dag är en ny dag med häst.
–Jag har turen att ha en man som också är intresserad av hästar. Som gärna åker iväg och tittar på hästar, som gärna tittar på tävlingar. Som är engagerad i det på samma sätt som jag. Det är jag väldigt glad för.
