Leverbölder hos slaktdjur har flera orsaker, men de uppstår ofta på grund av en intensiv, stärkelserik foderstat. Förekomsten kan dock reduceras genom rätt utfodring. Århus Universitet i Danmark har gjort en mängd studier för att kunna ringa in vad det är som påverkar mängden leverbölder hos slaktdjur.
Den vanligaste orsaken till att leverbölder uppträder hos slaktdjur är en intensiv utfodring med stärkelserikt foder, samtidigt som mängden strukturfoder är begränsat. Vomfloran blir då ”onormal” för en idisslare, jäsningsmönstret förändras och idisslingsaktiviteten sjunker. Detta i sin tur påverkar produktionen av saliv hos djuret vilket gör att pH-värdet i vommen sjunker – ofta till cirka 5-5,5 jämfört med en välfungerande vom där pH-värdet oftast ligger över 6. Syran gör att det uppstår skador på vomväggen och vompapillerna och de skadliga bakterierna i vommen uppförökas. I första skedet bildar dessa bakterier några mycket små bölder i vomväggen, och därefter förs bakterierna med blodet till levern. I levern kapslar de in sig, eftersom de inte trivs syrerika miljöer – en leverböld har uppstått.
Storleken på leverbölder varierar
Det kan etableras flera bölder i levern – och de kan utvecklas till olika storlekar. I några fall kan bölderna vara upp till 15 cm i diameter. En annan lever kan istället ha 10-15 små leverbölder. Slakterianmärkningarna ger dock bara svar på om djuret haft leverbölder eller inte. Man har gjort många försök på att hitta ett sätt att mäta leverbölder i levande djur, men fortfarande kan förekomst av leverbölder bestämmas säkrast vid slakten.
När uppstår leverbölderna?
Århus Universitet undersökte en besättning med hög frekvens av leverbölder (> 25% av de levererade djuren). Genom att jämföra 30 kalvpar från 3 månaders ålder har man undersökt hur mängden leverbölder kan skilja sig över tid. I varje par slaktades en kalv vid 3 ½ månaders ålder, medan den andra kalven i paret slaktades vid 10 månader. Det hittades några få leverbölder hos kalvarna vid 3 ½ månaders ålder (cirka 5 % av kalvarna) medan det fanns leverbölder hos 27 % av kalvarna som slaktades vid 10 månaders ålder. Utfodringen bestod av pelleterat kraftfoder och spannmål med halm som enda strukturfoder.
Den slutsats man dragit av resultaten var att den intensiva utfodringen med spannmålskross, pelleterat kraftfoder och begränsad mängd strukturfoder är den direkta orsaken till den femfaldiga ökningen av leverbölder hos de äldre kalvarna.
Bölder som hittas vid slakten kan ha bildats flera månader tidigare. Några bölder försvinner med tiden och lämnar bara efter sig ett ärr eller bindväv i levern. Det kan alltså vara svårt att koppla samman ett fynd vid slakten med när leverbölden uppstod.
Utfodringen har stor betydelse för utvecklingen av leverbölder
Mycket tyder på att kornhalm av medelmåttig kvalitet som enda strukturfoder inte räcker för att säkra en sund vommiljö. Kornhalm av god kvalitet, som säkrar ett tillräckligt intag, ca 1 kg/dag under slutgödning, kan däremot vara tillräckligt för att begränsa nivån av leverbölder på ner mot 5 %.
På Danmarks Kvaegforsknings Center (DKC) har det också gjorts utfodringsförsök kring leverbölder. I det första försöket, då man utfodrade med kraftfoderpellets med mycket lågt innehåll av smältbara fiber (ca 100 g/FE*) och en måttlig mängd stärkelse (390 g/FE*) samt kornhalm som enda strukturfoder, fick 20-23 % av slaktkalvarna leverbölder. När man istället utfodrade med alternativa kraftfoderpellets, där de smältbara fiberandelen var hög (220 g/FE*) och stärkelsenivån mycket låg (240 g/FE*) gav det bara 5 % leverbölder – även om dessa kalvar fick samma sorts kornhalm som enda strukturfoder.
I ett annat försök fann man att mer traditionella kraftfoderpellets (345 g stärkelse/FE* och 170 g smältbar fiber/FE*) och kornhalm medförde leverbölder på 16 % av kalvarna. I ett tredje praktiskt försök med kraftfoderpellets (350 g stärkelse/FE* och 180 g smältbar fiber/FE*) och kornhalm fann man cirka 18 % leverbölder. Dessa försöksresultat stämmer väl överens med litteraturen – både när det gäller fodrets innehåll av stärkelse och fiber samt mängden leverbölder och stärkte deras hypotes: att om kalven får lite mer och bättre strukturfoder än genomsnittlig halm så reduceras leverböldsfrekvensen.
Reducera leverbölder med bra grovfoder i foderstaten
Om utfodring med kraftfoder och spannmål samt kornhalm ger problem med hög frekvens av leverbölder, och om man redan har förändrat stärkelsemängden och fiberinnehållet i fodret, finns möjligheten att erbjuda kalvarna begränsade mängder av hö för att minska leverböldfrekvensen. Om kalvarnas totalfoderstat innehåller smältbar fiber på över 220 g/FE* kommer det bli en lägre frekvens av leverbölder som förhoppningsvis hamnar på omkring 5-6%. Utfodrar du med ett fullfoder med majsprodukter så ska du försöka optimera andelen majs så att andelen smältbar fiber hamnar på cirka 220-225 g/FE* i foderstaten. Då kan man nå ca 5-6% leverbölder.
En foderstat kan alltså ha ett högt stärkelseinnehåll (350-390 g stärkelse/FE*) men det är svårt att utfodra under 200 g smältbar fiber och samtidigt nå < 5 % leverbölder.
Kornhalm har många olika kvaliteter och i några fall kan bra kornhalm, som kalvarna gärna äter av (gärna 0,5-0,8 kg per dag), utgöra det enda strukturfodret. Men är halmen av dålig kvalitet, och intaget är lågt, bör man snabbt hitta ett annat strukturfoder till kalvarna – särskilt om man vill hålla nere leverböldsfrekvensen.
Kommer du under 5% leverbölder om året, har du nått långt. Visst kan man komma ner till 1-3% leverbölder i enskilda besättningar, men det är mycket svårt att uppnå som generella resultat.
Källa: SEGES Lantbruksinfo
*FE= Foderenheter vilket är det danska energimåttet motsvarande 1 kg korn vilket är ca 13 MJ.
