Anna Forssell brinner för hästarna, för djuren, för att de ska må bra och trivas. Men hon är också en professionell travtränare. Hon erkänner det motvilligt, mot att hon också får vara hästskötare. ”Det är hästskötare jag är, i hjärtat.”
Kan det vara norrlänningen i henne, eller hennes obryddhet inför att vara en ”publik” travtränare som lever för att synas? I vilket fall går arbetet före intervjuer, den saken är klar. Och arbetet, det är arbetet med hästarna, se till att de tränas, att de får mat, att planeringen för dagen följs. Och konstigt vore det väl annars?!
I telefon innan mötet är hon korthuggen. ”Jo, jag är på plats, det går bra att komma vid 12-tiden.” Då jag går ut ur bilen, åker hon tillsammans med Olle, som jobbar med henne på gården, ut på banan och kör ett träningspass med två av de 15 hästar som hon tränar och tävlar med. Att hon sedan har ett 50-tal hästar till, det är en annan sak. Det är något som ligger i hennes kynne, i hennes personliga sammansättning. Men vi kommer tillbaka till det.
Daglig rutin
När hon och Olle väl kommer tillbaka från träningsbanan, selar hon av och tvättar hästen som tränat. Därefter går hon in i stallet och börjar utfodra. Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt vet om hon har förstått vem jag är, om jag på något sätt ska ge mig till känna, om jag ska ta något initiativ att presentera mig. Jag bestämmer mig för att vänta en stund till. Tar lite fotografier (då måste hon ju förstå att jag är den jag är, tänker jag). Så till slut förklarar hon att hon ska äta lunch och frågar om jag vill ha kaffe. Vi går till lunchrummet och det är här intervjun med Anna tar sin början. Visserligen lite trevande. När jag frågar om hur en dag ser ut för henne och Olle, säger hon skrattande att de tillbringar sina dagar här i lunchrummet och dricker kaffe och fikar. Det har vi ju redan förstått, att så inte är fallet. – En vanlig dag börjar med att jag skjutsar barnen till förskola och förskoleklass. Sen drar vi igång i stallet, släpper ut hästarna, Olle skottar boxarna, jag kör en häst, dricker kaffe vid 9. Vi kör väl 5 turer om dagen på knappt en timme. Sen är det ju utfodring tre till fyra mål per dag. Visserligen sköts sista målet klockan 10 på kvällen och första målet på morgonen automatiskt.
Uppväxt med travet
Anna Forsell är uppväxt med travet. Hon är uppvuxen i Piteå. Hennes pappa var tränare i Boden under hennes uppväxt, något som troligen resulterat i hennes stora hästintresse. Visserligen var det inte travet i första hand som drog, utan ridsporten. – Jag for över hela Norrland och tävlade med mina hopphästar, berättar hon. När grundskolan var slut, sökte hon sig till hästgymnasiet i Skara. Det var så hon kom till de västgötska breddgraderna för första gången. Det var också här som travsporten blev det hon valde. – Det var ju det man såg som en möjligt yrke som man kunde överleva på och samtidigt få umgås med hästar hela dagarna. Efter gymnasiet var det några kringflackande år för Anna, Italien, Frankrike för lite olika stall, bland annat Sören Norberg och Dubois-stallet. Hon var hemma om och sen åkte hon utomlands ännu en runda. – Efter de där åren ville jag plugga igen och sökte till Hippologutbildningen hemma i Sverige, säger hon. Hon läste ett år på Flyinge och ett på Wången och sedan var hon färdig travhippolog. Några år efter utbildningen, 2006, blev hon proffstränare och drog igång sin egen verksamhet på Axevalla. Sedan följde några intensiva år, då hon tillslut hamnade i Knivsta med hemmabana på Solvalla.Intensiva år
– Det var intensiva år. Jag hade som mest 80 tävlingshästar och tävlingar nästan alla dagar i veckan. 2013 var jag nummer 12 i tävlingsligan och körde in nästan 10 miljoner kronor. Det är speciellt och roligt på sitt sätt. Man har också fler anställda och det är en annan press. En press som jag nog inte helt gillar. – Jag valde ju att flytta hit istället och dra ner på verksamheten när jag fick barn. Man kan inte riktigt hinna med en så stor verksamhet, om man har ambitionen att träffa sina barn. Här har man bara hästarna och sig själv att tänka på. – Det innebär ju också att jag måste göra allt jobb, jobb som en hästskötare. Men det passar mig bättre. Det är hästarna jag älskar. Inte sporten i sig. Här kommer vi in på en diskussion om hur en professionell travtränare måste hantera en verksamhet med flera ägare inblandande. Anna menar att det är ett stort jobb att hålla alla ägare nöjda, generera resultat, göra sig av med hästar som inte fungerar, eftersom det är så man försörjer sig. Genererar inte hästen pengar måste man göra sig kvitt den. – Jag känner ju branschen, vet hur man gör, har gjort det bra, och gör det fortfarande, men jag kan ändå inte säga att det är en sådan typ av tränare jag är. Jag tyckte inte om den pressen som ägarna ställde. Det passade inte mig. Men man måste gilla det om man ska bli bra på den typen av verksamhet. Här ser det helt annorlunda ut. 15 i träning och tävling, resten föl, ston och ettåringar. Alla ägs av mig.
Knuten till djuren
– Jag vet inte om du såg den lilla unghästen i en av hagarna. Det kommer aldrig bli någon tävlingshäst. Det vet jag redan. Men jag kommer inte att göra mig av med den. Den kommer att matas som de andra, men den kommer inte att genererar några pengar. Det närmar ju sig en sorts hobbyverksamhet med ett sådant tänk. Samtidigt kan jag inte vara annorlunda. Jag är knuten till djuren. Jag umgås med dem mer än med någon annan. Någon hobbyverksamhet är nu inte hennes nuvarande verksamhet, hon säljer fortfarande hästar, framförallt de yngre, som också är de mest eftertraktade. Det är lättare att göra sig av med dem, säger hon. Även om det inte är lätt. Men det var något som gnagde när hennes verksamhet var som störst. Något som nu har tagit kontrollen över. – Under de år som var mest framgångsrika i verksamheten i Knivsta, så kände inte hästarna mig på samma sätt som nu. Då var det hästskötarna som var anställda som umgicks mest med hästarna, som kände dem, förstod dem. – Idag märker jag att hästarna tycker om mig. De känner mig, de kommer mig till mötes. Vet att jag vill dem väl. Den känslan är fantastisk, och det var något jag saknade när verksamheten var så stor som under Stockholmsåren. Visst är jag en professionell travtränare. Men ska jag vara riktigt ärlig mot mig själv, är jag framförallt en hästskötare. Innan vi avslutar samtalet, tar vi foto ute i en av hagarna. Här märker man tydligt att hennes passion är knuten till djuren. Inte specifikt till travsporten. Hästarna flockas kring henne. Hon lyser upp. Sen är intervjusituationen över. Det är dags att jobba igen. Nya hästar ska ut på travbanan och tränas. Innan det är dags att hämta barnen.
Fakta HippoBas Basic
Anna Forssell utfodrar sina hästar med HippoBas Basic. HippoBas Basic är ett färdigfoder i pelletsform som räcker långt. Kombinationen av ett väl avvägt stärkelseinnehåll med hög tunntarmssmältbarhet och energiråvaror såsom betfiber och fett gör HippoBas Basic till ett välbalanserat färdigfoder. Proteinet är av god kvalitet och kommer bland annat från sojamjöl och bryggerijäst. Bryggerijäst anses också ha en gynnsam effekt på tarmen samt bidrar med en hög andel B-vitaminer. Också linfrökaka ingår för dess omvittnat gynnsamma effekt på hästens tarm och mage. HippoBas Basic är ett foder som räcker långt för de flesta hästar. Finns i 15 kg säck och 600 kg storsäck.- Skonsamma energikällor
- Högvärdigt sojaprotein
- Linfrökaka, bryggerijäst och B-vitaminer för tarm och päls
- Komplett med mineraler & vitaminer vid rekommenderad giva
- GMO-fritt
