Växtodling är en bransch med stora variationer, inget år eller fält är lika dant som det andra. Det som var helt rätt förra året kan mycket väl vara fel i år. När det gäller kväve har möjligheten att göra rätt bedömning av gödslingsbehovet helt klart blivit bättre i takt med att nya verktyg för kvävebehovsbedömning utvecklats. Att ägna lite tid till att hitta rätt kvävegiva kan ge en mycket bra timpeng, inte minst i tider med höga gödselpriser.
Optimal kvävegiva beror på skördenivå och önskad proteinhalt, men också på hur mycket kväve marken levererar. Förra året gjordes i samarbete mellan Yara och växtodlingsrådgivare runt om i landet nollrutemätningar med handburna N-sensorer i cirka 470 fält. Grödans kväveupptag i ogödslade rutor jämfördes med det gödslade fältet som nollrutorna låg i. Precis som tidigare års mätningar så är resultaten entydiga – variationerna i markens kvävelevarans mellan fält är mycket stor. När vi tar hänsyn till markens kväveleverans så ligger gödslingsbehovet för en kvarnveteskörd på 10 ton skörd per hektar på mellan 160 till 260 kg kväve, och då är extremerna inte med. Tittar vi på alla värden så fanns det enstaka fält som klarade sig på under 100 kg kväve per hektar som minst och andra som krävde mer än 280 kg kväve, för samma skörd.
Naturligtvis blir det snabbt pengar av en gödslingsgiva som läggs i fel mängd, vid ett kvävepris på 25 kr/kg innebär 60 kg för mycket kväve en onödig kostnad på 1500 kr per hektar. 60 kg kväve för mycket innebär också ökad risk för kväveutlakning och lustgasavgång. En gödsling som istället är 60 kg för låg innebär givetvis ekonomisk förlust i form av kännbart lägre skörd och låg proteinhalt. Kort sagt – det finns pengar att tjäna på att pricka rätt med kvävegivorna.
Beräkning av gödslingsbehov för 10 ton kvarnvete utifrån mätningar i nollrutor med Yara Handsensor. Standardrekommendationen är markerad med en grön linje.
Anpassa efter årsmån
Yara och Greppa Näringen genomför mätningar i nollrutor och publicerar under vår och
försommar nyhetsbrev med resultaten. Genom att titta på kväveprognosen får du en bild av hur året är jämfört med tidigare år. Följ mätningarna och anpassa givan genom att anmäla dig till kväveprognosnyheter på www.greppa.nu och/eller www.yara.se/vaxtnaring/verktygsladan/.
Lägg ut egna noll- och maxrutor
Gör dina egna nollrutor genom att lägga ut en presenning på cirka 3*5 meter när du sprider mineralgödsel, markera platsen med käppar. Genom att följa nollrutans utseende får du en uppfattning om markleveransen och därmed kvävebehovet i fältet. Blek gröda som bestockar sig dåligt = stort kvävebehov, frodig grön gröda = väsentligt lägre kvävebehov. För att få en ännu bättre bild av behovet kan du göra en maxruta. Det innebär att man intill nollrutan på en lika stor yta (3*5 meter) sprider en kaffemugg med Axan vid tillfället för huvudgivan. Det motsvarar cirka 50 kg extra kväve per hektar. Så länge det inte går att se skillnad på grödan i maxrutan och fältet runt omkring så har grödan det kväve som den behöver. Om du börjar se skillnader så är det dag att börja fundera på komplettering.
Mät nollrutor med Yara Handsensor
För att få ännu bättre koll på nollrutornas kväveleverans så kan kväveupptaget mätas med
Yara handsensor. Många växtodlingsrådgivare har tillgång till handsensorer och erbjuder mätning i nollrutor, som ger en siffra på markleverans. När rådgivaren mätt görs också en beräkning av kvävebehov i fältet utifrån markleverans och beräknad skörd.
Om du har tillgång till en vanlig takmonterad Yara N-Sensor kan du själv mäta en nollruta
från traktorn. För äldre N-Sensorer krävs lite större rutor, men den senaste generationen N-Sensorer kan stängas av på ena sidan och då går det att mäta i en mindre ruta.
Kvävestickor
Kvävestickor är mätstickor som ger färgomslag på olika nitratkvävenivåer. Genom att klippa nedre strådelen av strået på ett antal plantor och sedan pressa ut vätskan med en vitlökspress kan man klocka tiden till fullt färgomslag. Mätning med kvävestickor ger en bild av nuläget och behöver ofta göras ett par gånger under vår och försommar. Beräkning av kvävebehovet med kvävestickor erbjuds av en del rådgivare och kan vara en bra diskussionsgrund för bedömning av kvävebehovet.
Mät med Yara N-Tester
Med Yara N-Tester kan kvävebehovet mätas i plantan då det är tid för kompletteringsgödsling. N-Testern mäter mängden kväve i klorofyll och ger en kvävegödslingsrekommendation som är baserad på referensvärden i svenska fältförsök. Praktiskt går det till så att man klämmer N-Testern om 30 blad på det område man vill mäta i och får sedan en gödslingsrekommendation i den tillhörande mobilappen atfarm. I den senaste generationen N-Tester förs värdet över automatisk med blåtand till mobilen, i tidigare versioner får man knappa in mätvärdet själv för att få en rekommendation. Precis som för kvävestickor så gäller värdet du får för stunden, ofta ar det bra att mäta några gånger under perioden för kvävekomplettering. Du kan ha en egen N-Tester genom att abonnera på den från Yara, men både rådgivare och växtodlingssäljare brukar ha en N-Tester och kan göra mätningarna.
Precisionsgödsla
Vill du bli ännu mer exakt i gödslingen? Anpassa kvävegivan efter variationen inom fältet
med hjälp av Yara N-Sensor eller satellitkartor i Cropsat eller Yaras atfarm. Ju större skillnader inom fältet desto större förtjänst på nerlagt arbete.
Av Hugo Hjelm, Yara
