Skribent: Ingemar Gruvaeus, Chefsagronom Yara Sverige.
År 2023 var utmanande på många sätt för de flesta växtodlare. Blöt vinter till och med mars. Torrt i april-maj-juni. Lite lagom regn i juli innan den stora blötan kom under skördeperioden och framåt. Under andra halvåret har det på många ställen kommit 400-500 mm regn så här långt till mitten av november. Större delen av en årsnederbörd.
Torkan under vår och försommar gav riktigt svag skörd av spannmål och oljeväxter på lättare jordar i en stor del av landet. Andraskörden av vall uteblev ofta nästan helt.
På mer vattenhållande jordar klarade sig höstsäden ganska bra kvantitativt, men variationer fanns definitivt.
Vilka lärdomar tar vi då med oss till nästa säsong?
En av frågorna blir självklart: Skall vi gödsla tidigare för att gardera oss mot torka och dålig effekt av gödsling? Vårkorn och havre gav svaga skördar och tittar man på försöken är den optimala kvävegivan låg. Mycket kväve i kombisådden räddade inte en bättre skörd utan gav snarare risk för alltför hög proteinhalt i maltkornet. En startgiva på ca 70-100 kg N/ha med en stark NPK fungerade bra även i år. Det svåraste var att våga avstå kompletteringsgivan som man hade planerat för, när grödan inte såg så vidare bra ut och väderprognosen var utan nederbörd.
Höstsäden har varierat mycket i skörd även på mer vattenhållande jord plantorna inte lidit direkt av torka. Om man inte hade möjlighet att få ut en tidig kvävegiva, så att regn i slutet av mars eller början av april kunde ge effekt, ser det ut att ha sänkt skörden – särskilt om beståndet inte var så väl utvecklat från hösten. Dålig bestockning ger sämre rotsystem i ytan och än mindre chans att plocka upp gödslat kväve om det blir torrt. En måttlig tidig giva är alltid en försäkring mot senare torka. På många håll fick man lite regn i slutet av april. Då är vi normalt nära
stråskjutning och vid denna tidpunkt bör andra givan vara utspridd. De som av någon anledning inte hade fyllt på med kväve till dess, straffades säkert eftersom grödan behöver stora mängder kväve under stråskjutningen.
Svag fosfortillgång kan ha påverkat
Svag fosfortillgång kan ha sänkt skörden extra mycket i år. På Yara har vi två stycken permanenta fosforförsök som nu är inne på fjärde året.
Det försök som man hittar på Brunnby, Västerås odlade man höstvete på i år. Här sår man på lerjord med fosforstatus i hög klass II. Normalt förväntar vi oss en skördeskillnad på ca 600-800 kg/ha för höstgödsling med ca 20 kg P som YaraMila Höst, jämfört med utan P. I år blev skillnaden ca 2 ton/ha: 5100 kg/ha utan och 7100 kg med höstgödsling. Sannolikt är den stora skillnaden en bättre bestockning med P och därmed bättre rotsystem som bättre kan ta upp näring under torra förhållanden.
Lägre skördar gav lägre optimal kvävegiva
Även i höstsäden visar våra försök fatt strategin med att lägga så mycket kväve som man säkert vet går åt i första + andra kvävegivan – och se till att det kommer ut tillsammans med lite nederbörd före stråskjutningen – är en fortsatt bra strategi. Om det behövs kompletterar man sedan fram emot axgång. Även om det var torrt länge ser det ut som att det regn som kom efter midsommar och i början av juli gav sent gödslad Kalksalpeter en god effekt. Notera dock: Är grödan svag undvik då kompletteringen.
Oförlåtande år 2023
En blöt vinter följd av en torr vår och försommar ställer alltså större krav på optimal växtnäringsförsörjning. Svag fosfortillgång sänker skörden mer när vädret är ogynnsamt. En missad kvävegödsling i tid i höstsäd kan också slå hårt.
Den blöta hösten i år innebär säkert också att markkväveleveransen blir svag nästa år. Kväve efter kväverika förfrukter eller mineraliserat markkväve har nog tyvärr lakats ut. Efter 2018 fanns det mycket restkväve kvar i marken och en mycket torr höst och vinter medförde att det fanns kvar till efterföljande gröda.
Efter svaga grödor 2023 kan vi nog tyvärr inte alls räkna med samma effekt på kommande års gröda. Det kommer att vara lika viktigt som vanligt att försöka skapa sig en bild av markens kväveleverans 2024 även om jag tror att kvävegödslingsbehovet blir större än normalt, på grund av en helt tömd markprofil.
