Tips angående kvävestrategi – inför 2020

En första analys av höstveteskördarna i försöken 2019 visar att de var höga, men utan några riktiga toppnoteringar. En viktig lärdom var återigen att kompletteringsgödslingen med kväve i frodiga bestånd ska flyttas fram emot axgång för att minimera risken för liggsäd.

Våren 2019 var höstsäden både tidig och mycket frodig. En dos av torka och kyla i april höll tillbaka utvecklingen en aning. Med facit i hand var det säkert positivt för att inte problemen med liggsäd skulle bli värre än de faktiskt blev. Maj och fram till midsommar var det sedan lite svalt och de flesta platser fick tillräckligt med regn för en optimal tillväxt och kväveeffekt. Undantaget var framförallt sydöstra Sverige där regnet inte räckte till, framförallt inte på lättare och mer torkkänsliga jordar.

Vattenbrist på Öland

När man går igenom N-gödslingsförsöken för året hittar man en hel del intressant. Först och främst är det i huvudsak en hög skördenivå på 9 till 12 ton per hektar. Försöket på Öland, som låg på en lättare jord, skiljer ut sig kraftigt och stannade på grund av torkan på ca 5,5 ton per hektar.

Liggsäd i Ängelholm

Med de mycket frodiga bestånd vi hade vid tillväxtstart i våras befarade vi problem med liggsäd. I ett av höstveteförsöken, det som låg utanför Ängelholm, fick vi också det.

Där såg vi att det verkligen fungerar att flytta kväve fram emot axgång för att klara skörd och proteinhalt, samt minska liggsädesrisken. Det verkar dock som om gödsling i DC 37, när flaggbladet är på väg ut, är lite för tidigt för att få den effekt vi vill ha på bestånd och liggsäd om vi har riktigt frodig gröda. Vi behöver vänta nästan ända tills axet börjar gå fram. Effekt på skörd och proteinhalt får vi även av sena givor.

Stor variation i N-behov

För kvarnveteodling varierade den optimala givan kväve mellan ca 170 och 260 kilo N per hektar. En del av variationen kommer från skillnaden i skördenivå, men mycket beror som vanligt på att kväve leverans från marken är väldigt olika. I medeltal skördades ca 70 kilo N/ha i ogödslat led, vilket är betydligt högre än de 51 kilo som medeltalet varit de senaste 6 åren. Fälten i Grästorp och Västerås levererade låg till normal mängd kväve, och tillsammans med den höga skördepotentialen som dessa lerjordar hade, hamnade vi på ett kvävebehov runt 260 kilo N per hektar.

Övervintrat kväve

I motsatt ända med lägre kvävebehov hittar vi fälten i Östergötland, Lidköping och Uppsala. Kväveupptaget i ogödslat led var mycket högt och optimal N-giva hamnade på ca 170–190 kilo N per hektar.

Anpassning med Nollruta

Variationen i markens kväveleverans kunde vi väl läsa av i grödan i DC 37 om vi lagt en Nollruta. I tabell 1 kan man se SN-värdet d.v.s. grödans kväveupptag ovan jord mätt med Yara Handsensor ™. Olika rådgivningsorganisationer i landet erbjuder en tjänst i samarbete med Yara där man kan få sin Nollruta mätt och kvävebehovet beräknat.

Temperatur satte P

Försöksgrödorna var verkligen en fröjd för ögat i slutet av maj med mycket biomassa. Axantalet blev därför mycket högt, men i gengäld blev då antalet kärnor per ax lite lägre och framförallt orkade inte plantorna mata kärnorna utan tusenkornvikten var ganska låg. Kanske skyndade värmeböljan efter midsommar på mognaden lite för mycket. Med temperaturen från 2017 hade vi nog nått en bit till. Men den viktigaste erfarenheten 2019 är och förblir, det går att senarelägga och anpassa kvävegivan med bibehållen kvalitet och skörd och på köpet blir det mindre risk för liggsäd.

Ingemar Gruvaeus, Yara